”Lugi” tror på allsidigheten
reportage
från Inga-Majs motion
och mamma/barn i Bråstorp
Citat från Motala Tidning den 7 mars 2008
Säg
gymnastik i Motala och de allra flesta kommer säkert att tänka på Göran ”Lugi”
Cederberg.
Drygt 25 år har han varit engagerad inom gymnastiken i Motala Gymnastikförening
och är fortfarande i allra högsta grad involverad.
|
|
|
FOTO ANDERS EKLUND |
– Visst, det har blivit ett antal timmar olika
gymnastikhallar under årens lopp, säger ”Lugi” som han kallas. Ett smeknamn som
han fick under studietiden i Lund.
– Jag är född i Stockholm och kom sedan till Malmö/Lund-området, säger Göran.
Jag studerade på universitetet i Lund och det var där jag fick mitt smeknamn.
– Man tryckte upp en t-shirt till mig där Lugi stod för Lunds universitets
gymnastik- och idrottsförening, och efter det blev Lugi mer eller mindre mitt
vedertagna namn.
Efter genomförda studier på GIH var det dags att söka jobb som idrottslärare
och då blev det Motala.
– Jag fick napp i Motala och flyttade till orten 1983 och har blivit kvar sedan
dess, säger Göran. Och att det blev Motala är absolut inget jag ångrar. Har
trivts alldeles utmärkt i Östergötland.
Att det skulle bli gymnastik för nästan hela slanten för Göran var från början
knappast självklart.
– Nej, i unga år var jag inte speciellt intresserad och ganska medelmåttig
som utövare. Och jag provade som så många andra på en hel del olika idrotter.
Jag sprang ganska mycket, jag spelade en del fotboll och tennis.
– Det som på allvar förde mig in på gymnastiken var när jag var på Lillsved i
mitten på 70-talet. Där kom jag i kontakt med ungdomsgymnastiken med redskap
och sedan var man fast.
Under i princip alla sina år i Motala har ”Lugi” varit engagerad i Motala
Gymnastikförening. Förutom rollen som tränare har han förstås haft olika
uppdrag i styrelsen.
– Jag har varit ordförande i klubben i 18 år och är sedan 3,5 år tillbaka
kassör. Men jag har väl så smått med ålderns rätt börjat kliva tillbaka lite.
Är inte fullt lika aktiv som tidigare vilket en förslitningsskada i ena axeln
också bidragit till.
Klubbens drift och verksamhet är Göran nöjd med och han tycker det ser ljust ut
också inför framtiden.
– Vi har en som jag tycker bra verksamhet. Tävlingsmässigt började vi med
truppgymnastiken 1986 och vann för första gången distriktsfinalen i
ungdomstruppen 1989. Och vi har varit i flera riksfinaler.
Att Göran verkligen brinner för sin idrott går inte ta miste på och han talar
sig gärna varm för truppgymnastiken och varför människor ska syssla med
gymnastik.
– Det är främst allsidigheten i träningen som är så bra, menar han. Sedan
finns det också många andra positiva saker som till exempel bra gemenskap i
grupp, man kan börja i unga år och det är väldigt få skador.
– Dessutom kan man träna utan att tävla och som vuxen är det en jättefin
motionsidrott. Det finns nästan bara fördelar.